Det låter kanske konstigt när jag skriver papparoll, för jag ser det inte som att jag kommer bli pappa så klart, men däremot tror jag, precis som Kattmamman skrev i en kommentar, att det nog kan finnas vissa likheter mellan vad en lesbisk ickebiologisk mamma känner och vad en alldeles vanlig heteropappa känner.
Tänker på utanförskap under själva graviditeten, att inte riktigt kunna veta hur det känns, vad som händer. Tänker också på hur det kommer kännas under amningen, om jag kommer tycka att det är jobbigt att det inte är jag som får den kontakten med barnet. På många sätt tror jag att den upplevelsen blir ganska lik det som en nybliven pappa går igenom.
På andra sätt ser jag likheterna med att vara adoptivmamma, det blir mitt barn även om det inte är jag som har fött barnet. Fast en "vanlig" adoptivmamma är oftast inte tillsammans med den biologiska mamman, så även om mycket är likt så är nog mycket olikt också.
Mest längtar jag efter att vi ska få bli föräldrar, allt det andra är visserligen stora nojor, men ändå småsaker. Jag tror att det kommer bli bra, men jag tror också att jag måste få klämma och känna på alla eventuella problem för att vara förberedd. Just nu längtar jag mest efter att vi ska kunna komma igång. Jag tror att det kommer kännas mer verkligt då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ni har inte funderat på att du också ska försöka amma? Många adopterande mammor gör ju faktiskt det.
Jag tänker att den möjligheten skulle ge dig ett enormt försprång framför heteropapporna.
Å andra sidan har jag ingen aning om hur det fungerar egentligen. Det kanske inte alls fungerar att amma ett nyfött barn som lever på bröstmjölk? Utan kanske fungerar bättre på äldre barn som bara ammar för tröst inte för näring? Vet du?
Vi har pratat lite om det, men jag vet faktiskt inte vad jag vill/tycker/tänker.
För det första vet jag inte om den mjölken blir lika bra, har svårt att tro det, och för det andra så kanske det skulle kännas lite krystat, men egentligen tycker jag att det är bra som idé.
Kan kanske fungera närhetsmässigt även om det inte blir så mycket till käk.
Behöver nog fundera lite och ta reda på mer om hur det funkar.
Du kommer bli den bästa mamman i världen.
Vad säger fru Svensson dy?
Stooor kram
Jag känner mig *väldigt* anti papparollen, men det beror säkert åtminstone delvis på den usla relation jag har till min distanserade pappa. Om man har bra erfarenheter papparollen kan man kanske hitta paralleller och erfarenheter där, men jag har väldigt svårt för det.
Kan ju bara säga att det inte direkt är så att man har sådär fantastiskt mycket mer koll på vad som händer inne i magen bara för att man bär på barnet heller.
Skicka en kommentar