måndag 29 september 2008

bestämt

Vi har bestämt när vi ska sätta igång, inte riktigt än, men snart, det är inte farligt långt borta, spännande stort och lite läskigt på en gång. Jag undrar hur det kommer kännas att stå bredvid under inseminationen, att stå bredvid när gravtestet ska tas, att inte kunna veta hur symtom och ickesymtom känns. Jag tror att det kommer gå bra, men villigt kan jag erkänna att många tankar snurrar runt i min skalle.

Jag kan inte tänka mig en bättre person att få barn med. Jag är så fantastiskt lycklig över att vi har varann min fru och jag. Jag hoppas att vi kommer få bli föräldrar och jag hoppas att vi kommer kunna göra det bra. Jag längtar.

Välkomna!

Ser att ni är några som har börjat hitta hit. Innerligt välkomna är ni, jag är glad att ni finns och tycker att det är roligt att se er här!

söndag 28 september 2008

Nyfiket glad

Vet inte hur jag ska skriva för att det ska låta rätt, det känns bra att vi har bestämt att det är min fru som ska bära barnet, men ändå har jag så många olika tankar på hur det kommer att bli när vi väl är där. Jag är nog helt enkelt både lättad, glad och nyfiken.

Samtidigt är jag trygg i att det absolut i första hand är barn jag vill ha. Att bära barnet har aldrig varit någon stor längtan hos mig, jag längtar inte efter att vara gravid, jag längtar efter att bli mamma.

Känner att jag har ett stort behov av att få veta mer, hur andra har gjort, känt och tänkt. Fast det verkar vara rätt svårt att hitta den informationen, eller så är jag dålig på att leta. Har hört talas om en bok, Confessions of the Other Mother: Non-Biological Lesbian Mothers Tell All. Tyvärr har jag hört att den ska vara rätt vidrig, långt ifrån positiv och peppande. Kan ändå inte motstå den lilla information som finns, så nu har jag beställt den. Får se om jag kommer våga läsa den eller inte.

lördag 27 september 2008

googlar på medmamma

Tänkte att jag skulle försöka se om jag kunde hitta några bloggar av kvinnor som är eller ska bli den andra sortens mammor, de som inte har fött barnet. Inser att jag inte vet vad jag ska söka efter, vilka ord som används. Testade först att googla på medmamma, fick då bara upp en massa träffar på med mamma, google särskrev alltså min sökning för att kunna hitta några svar. Konstigt, man borde få träffar på medmamma tycker jag, även om jag inte gillar ordet. Testade sen med ickefödande mamma och ickebiologisk mamma, det senare fick absolut flest träffar, men ändå inte särskilt många.

Undrar om det finns ett ord jag inte vet om, ett begrepp som jag har missat eller om det är så att det verkligen skrivs väldigt lite om den andra mamman. Inser att vi kanske inte är jättemånga, men ändå, jag är ju långt ifrån ensam, de senaste åren har det trots allt varit babyboom bland en massa flatpar. Var finns berättelserna?

bok och länktips?

Jag vill veta mer om hur andra har tänkt och känt om att vara den ickefödande mamman. Tips om böcker, artiklar, forum, bloggar och annat vore väldigt välkommet.

Egentligen har jag en del ickebiologiska/ickefödande mammor i min omgivning, men jag är inte riktigt redo att börja prata med dem. Just nu vill jag få vara en anonym blivande mamma som kan ta del av all info på lite distans. Känner att jag vill ta lite i taget. En fundering i taget räcker, jag fixar inte att försöka tänka på allt på en gång och jag fixar absolut inte att tänka särskilt problemorienterat. Jag vill veta och samtidigt vill jag kunna filtrera och välja vad jag tar in. Det är svårt. Svårt att värja sig.

Just idag jag nog mest ute efter de lyckliga historierna, jag behöver få höra att det kan gå alldeles fantastiskt bra. Är inte så naiv att jag inte ser det andra, men behöver skjuta det ifrån mig ett tag till.

fredag 26 september 2008

Ordens betydelse

jag gillar ord, kan nog till och med säga att jag tycker att ord är viktiga, särskilt ord som faktiskt betyder någonting. Fast ibland skaver vissa ord, blir obekväma som trånga skor som sjunger falskt. Just idag har jag hakat upp mig på ordet medmamma. Är det det jag ska bli? Vad betyder det? Att jag är med mamma? Med den riktiga mamman? Att jag är en annan sorts mamma? Att jag är mamma jag med? Hur jag än vrider och vänder på det så känns ordet fel. Det svåra är att jag inte har något bättre ord att föreslå, tips någon?

Själva rollen har jag nog inget problem med, inte just idag i alla fall. Däremot tror jag att rollen kan behöva ha ett eget ord, fast ett annat ord, jag vet bara inte vilket. Beskrivande ord särskiljer, pekar ut och stoppar in en i ett litet fack. Jag kan köpa att det är ett eget fack att vara mamman som inte har fött barnet, men hur definierar man det utan att det låter krystat och löjligt?

Bloggtiteln tog jag från adoptionsvärlden, där pratar många om den biologiska mamman och adoptivmamman för att särskilja rollerna. Jag kommer visserligen adoptera vårt barn, men kan inte riktigt se att det är adoptivmamma jag blir, adoptivmamma är något annat i min värld. Fast ickebiologisk mamma låter så klart grymt tillkrånglat, dessutom får det mig att fundera på vad man är när man är en ickebiologisk människa, konstgjord?

Tills jag hittar något bättre tänker jag se det som att det är en alldeles vanlig och samtidigt ganska ovanlig mamma jag ska bli, trots att det är min fru som kommer föda barnet.

vanligt och mindre vanligt

Kom på att det kanske lät konstigt när jag skrev att fru Svensson dy skulle bli gravid på det vanliga sättet. Inser att det kanske inte är det vanligaste sättet av alla, men vad som är vanligt för en kan vara ovanligt för en annan. I min värld är det vanliga sättet att bli gravid på att man använder sig av en donator och gör en insemination. Det är så planen ser ut.

Det ovanliga för mig är att det inte är jag som ska bli gravid. Planen är att jag ska bli mamma åt vårt barn ändå. Ett för mig nytt perspektiv. Jag vet inte hur det kommer kännas när vi väl är där, men just nu är jag grymt glad att möjligheten finns. Jag tror och hoppas att det kommer gå bra, att det kommer kännas rätt, att jag kommer känna mig som en självklar mamma till barnet trots att det inte kommer via min kropp.

torsdag 25 september 2008

hur gör man?

Man startar en blogg, man vill berätta massvis men vill samtidigt behålla sin anonymitet. Det är svårt. Att vilja berätta men ändå vilja vara hemlig, hur hittar man vägen däremellan?

Jag SKA bli mamma, min fru SKA bli mamma. Hon kommer (om allt går så bra som vi hoppas) bli mamma på det vanliga sättet; föda ett barn och sen ses som barnets mamma, inte bara av sig själv utan ses som självklar mamma av samhället, släkt och vänner. Jag ska bli den andra sortens mamma, den som inte fött barn, den som ibland inte räknas, den som kanske kommer få kämpa för att synas/räknas/finnas. Just nu är jag inte så orolig, dy och jag är överens, vi är trygga i vårt beslut. Ändå, det är stort, det är spännande och omvälvande, stort och fantastiskt. Jag vet att det är farligt och kanske utmanande att skriva SKA, men vi har inte så många alternativ, så just nu sätter vi hoppet till att det SKA funka. Om det inte gör det så får vi tänka om.

Jag hoppas att fru Svensson dy kommer slippa känna på hur svårt det kan vara att bli gravid, jag önskar att vi ska slippa vara med om de värsta svårigheterna. Jag önskar att vi ska få ha lite tur, det kan vi behöva.

Den ickebiologiska mamman börjar blogga

Fru Svensson heter jag, jag är gift med fru Svensson. För att hålla isär oss kan man se oss på massa olika sätt, en av oss är lite längre, den andra lite kortare. Den ena är född i en ganska stor stad, den andra i en lite mindre stad. En av oss har en del grått i håret, det har den andra också. Vi är mitt i livet, mitt i en förort utanför en stad, mitt i karriären, mitt i kaoset, mitt i det alldeles vanliga Svenssonlivet, vi är rätt vanliga med andra ord, fast vi är ovanliga också. Man kan kalla oss flator, mammawannabes, försökare, überkära kvinnor, vänsterkärringar, brudar och alldeles vanliga tråkSvenssons.

För att ni ska kunna skilja oss åt döper jag oss härmed till fru Svensson dy och fru Svensson dä, inga punkter eller mellanslag i onödan. Så får det bli. I den här bloggen kommer antagligen fru Svensson dä vara den som skriver mest, det är jag som skriver nu, men ett och annat inlägg blir nog från fru Svensson dy. Dem ska ni se fram emot, hon är bra hon, hon är kvinnan i mitt liv, hon är min stora kärlek.

Men men, måste ju berätta varför vi är här. Vi vill ha barn. Vi har smygläst graviditetsbloggar, infertilitetsbloggar, IVF-bloggar, singelbloggar, flatbloggar. Fastän vi är nybörjare så vet vi mer än man kan tro, pålästa är nog rätt etikett på oss. Vi vet att det långt ifrån är självklart att det är enkelt, vi vet att det kan ta ett bra tag, att alla inte blir gravida och att graviditeter ibland slutar i missfall eller fosterdöd. Trots det är vi förväntansfulla, vi hoppas, vi vågar hoppas. Det kan funka trots allt som kan gå åt helvete.

Hemma väntar vi på startskottet, ägglossningsstickor och gravtester är inhandlade, hormonproverna är tagna, HIV och hepatit mm är också testat, vi är klara för att börja nu. I Sverige står vi kö. Minst ett år till kommer den kön ta innan det är vår tur. Tills dess tänker vi försöka utanför Sveriges juridik och regler, kanske blir det Danmark, kanske blir det med Herr Vännen, vår alldeles egna bäste vän och presumtive donator. Inget är bestämt trots att startskottet redan är skjutet.

Jag, fru Svensson dä, ska alltså bli den ickebiologiska mamman, den här bloggen är till för att berätta vår historia, dissekera alla möjliga märkliga känslor och för att ha kontakt med någorlunda likasinnade människor som har erfarenheter att dela.