måndag 27 april 2009

Confessions of the other mother - intro

Det är jag som är "den biologiska". Det vill säga, Den ickebiologiska mammans fru. Det är meningen att jag inom en rimlig framtid ska bli gravid så att vi blir föräldrar.

Inför att min fru skulle lämna över till mig att försöka bli gravid, hon hade försökt ett tag och tröttnade tillfälligt, köptes boken Confessions of the other mother Nonbiological Lesbian Moms tell all! (Redaktör Harlyn Aizley) Den är amerikansk kan jag berätta, väldigt amerikansk. Jag ska nu läsa boken och tänkte berätta om vad jag tycker och tänker här i bloggen.

Första avsnittet skriver Aizley själv. Där beskriver hon hur hon reagerar väldigt starkt när hennes fru/partner vid deras dotters födelse kallar sig mamma, "Hej det är jag som är mamma". Aizley tycker att det är hon som är mamman. Bara hon, typ. Redan här fattar jag absolut ingenting. Visst, det ser olika ut i alla par. Ibland vill den ena föda barn, den andra absolut inte. Iblande vill den ena och den andra kvittar det för, ibland vill båda. Så är det för oss.

Det bästa vore om alla människor blev gravid ungefär när de hade tänkt sig det, men så funkar inte världen. Verkligehten för oss ser ut så att vi är två kvinnor som är gifta, båda vill mycket gärna ha barn och vara gravida. En av oss har försökt men inte lyckats ännu och nu är det min tur att försöka.

Skulle jag då när barnet är fött, oavsett hormonstormar och trötthet som tydligen gör en koko, claima mamma-titeln och vilja ha den för mig själv? Neka min fru den. Hon, som vill vara mamma lika gärna som mig? Maybe not Aizley. Skulle inte tro det.

Just det, min fru frågade vad jag ville heta i bloggen. Jag bara "Öhh bestäm du?" Men nähej. Jag drog till med Shakespeare/Sex and the city - Miranda. Känns helt avigt, vi får väl se hur det blir. Att kalla sig "den biologiska" känns ju också så ovidkommande som jag kan tycka att det är. Vi blir mammor båda två.

torsdag 23 april 2009

Namnbyte och inga svar på telefon idag

Vi vill självklart veta vad det fina pappret som kom igår egentligen betyder, Miranda* ringde på förmiddagen men fick bara veta att det är telefontid imorgon och att vi får återkomma då. Inte mycket till svar med andra ord, så väntan fortsätter. Man kunde bocka i en ruta om man kunde komma på kort varsel, rutan är ibockad och papprena postas idag. Vi har också fyllt i att JA, vi vill försöka få barn och NEJ, vi har inte barn sen tidigare.

Enligt papprena kan vi få sex st inseminationer eller fyra inseminationer och en IVF finaniserade av landstinget. Det står inget om hur det funkar eller vad det kostar om man behöver mer hjälp än så. Dessutom står det vi redan visste men som ändå är frustrerande; det är bara en av oss som kan få försöka bli gravid och det går inte att få landstingsfinansierade syskonförsök. Tror att det är rätt svårt att få göra syskonförsök överhuvudtaget i Sverige, oavsett om man betalar själv eller inte. Med tanke på att vi har kämpat länge och hittills utan resultat för att få till ETT barn så kanske det är rätt irrelevant just nu, men jag hoppas ändå att reglerna ska ändras framöver.

Drömmen är att vi får flera barn och att vi båda får föda. Om drömmen nånsin blir sann är en annan fråga; åren går snabbt och vi vet alldeles för väl att det inte alls är självklart att det kommer bli några barn alls, men hoppet finns där ändå.

* Tycker att det blir för knöligt att kalla oss fru Svensson dy och dä i längden, ringde därför dy för att fråga vad hon vill heta här och nu har hon självmant och helt frivilligt döpt sig till Miranda, bara så ni vet, inte omöjligt att det blir fler namnbyten framöver. Ingen aning om vad jag ska kalla mig själv heller, men det kommer kanske med tiden.

onsdag 22 april 2009

Äntligen

Idag kom det äntligen ett brev från Karolinska. För snart ett år sen ställde vi oss i kö för insemination/IVF där och nu skriver de och frågar om vi fortfarande vill. Självklart vill vi det. Ingen aning om hur lång tid det tar från det att brevet kommer tills det faktiskt är vår tur på riktigt, men jag gissar på att det kan vara dags någongång efter sommaren. Spännande att det närmar sig och ovant att tänka sig att det faktiskt kan bli så att vi kommer få hjälp här hemma.