Confessions of the other mother - intro

Det är jag som är "den biologiska". Det vill säga, Den ickebiologiska mammans fru. Det är meningen att jag inom en rimlig framtid ska bli gravid så att vi blir föräldrar.

Inför att min fru skulle lämna över till mig att försöka bli gravid, hon hade försökt ett tag och tröttnade tillfälligt, köptes boken Confessions of the other mother Nonbiological Lesbian Moms tell all! (Redaktör Harlyn Aizley) Den är amerikansk kan jag berätta, väldigt amerikansk. Jag ska nu läsa boken och tänkte berätta om vad jag tycker och tänker här i bloggen.

Första avsnittet skriver Aizley själv. Där beskriver hon hur hon reagerar väldigt starkt när hennes fru/partner vid deras dotters födelse kallar sig mamma, "Hej det är jag som är mamma". Aizley tycker att det är hon som är mamman. Bara hon, typ. Redan här fattar jag absolut ingenting. Visst, det ser olika ut i alla par. Ibland vill den ena föda barn, den andra absolut inte. Iblande vill den ena och den andra kvittar det för, ibland vill båda. Så är det för oss.

Det bästa vore om alla människor blev gravid ungefär när de hade tänkt sig det, men så funkar inte världen. Verkligehten för oss ser ut så att vi är två kvinnor som är gifta, båda vill mycket gärna ha barn och vara gravida. En av oss har försökt men inte lyckats ännu och nu är det min tur att försöka.

Skulle jag då när barnet är fött, oavsett hormonstormar och trötthet som tydligen gör en koko, claima mamma-titeln och vilja ha den för mig själv? Neka min fru den. Hon, som vill vara mamma lika gärna som mig? Maybe not Aizley. Skulle inte tro det.

Just det, min fru frågade vad jag ville heta i bloggen. Jag bara "Öhh bestäm du?" Men nähej. Jag drog till med Shakespeare/Sex and the city - Miranda. Känns helt avigt, vi får väl se hur det blir. Att kalla sig "den biologiska" känns ju också så ovidkommande som jag kan tycka att det är. Vi blir mammor båda två.