Inte den här gången

Det blev inget den här gången. Blodet kom och hoppet är utbytt mot planerande av nästa försök, nästa försök blir ganska snart. Jag hoppas att det blir då istället.

För mig var det rätt annorlunda att inte vara den som kunde känna efter, att det inte var jag som skulle leta efter symtom, att stå vid sidan av och lyssna är något helt annat än att känna efter själv. Det annorlunda är positivt, jag har mycket mer hopp om att det ska kunna funka nu när vi har bestämt att det inte är jag som ska bli gravid.

Kanske kommer embryot klamra sig fast bättre nästa gång, jag hoppas det. Att det överhuvudtaget blev ett embryo som visade sig som ett plus på testet känns rätt fantastiskt bara det, en bra början som inte höll hela vägen, men ändå ett tecken på att det kan gå bra också.

Ska snart iväg och träffa några kompisar och deras nyfödda bebis. En av mammorna är ickebiologisk. Känner henne inte tillräckligt väl för att ställa några frågor, men kommer nog sitta där som en tvättsvamp och suga åt mig alla olika vibbar. Det finns flera ickebiologiska mammor i min omgivning, men ingen av dem känner jag så bra att jag verkligen skulle kunna fråga om det som är viktigt. Inte alls säker på att jag ens skulle vilja fråga, vilja veta. Likheterna finns så klart, men skillnaderna finns också.

Dåliga tecken

Det vi inte vill se verkar komma.

Det här blir nog ingen räkmacka trots alla positiva vibbar och tjuvtestande. Väljer ändå att vara hyfsat positiv. Det är skit att det går åt helvete nu, men det tidiga plusset ger hopp inför framtiden. Jag är övertygad om att det fanns en graviditet som av någon anledning inte kunde stanna kvar. Plusset vi fick säger ändå att vi inseminerade vid rätt tid, att ägg och spermier träffades, att det blev en befruktelse och att embryot började fästa i livmodern. Det är rätt många saker som måste ha funkat med andra ord. Hoppas att det går hela vägen nästa gång.

Inte gett upp helt än, men snart dags att släppa taget och planera nästa försök.

testande på is

Testandet får vänta. Oavsett vad testet visar kan vi inte påverka något nu. Testandet har bytts ut mot ett aktivt väntande på att något inte ska hända. Vi väntar på att mensen inte ska komma. Än så länge är den inte här, än så länge finns det hopp.

Träffade en vän igår, en fantastiskt fin vän med lång erfarenhet av tjuvtestande och teststrecksanalyserande. Hon var överens med oss. Testerna säger att fru Svensson dy var gravid i måndags. Testet säger också att det fanns gravidhormoner i tisdagskväll, men att de var knappt mätbara. Med tanke på att det är tjuvtestande vi pratar om så vet vi inte hur det ska tolkas.

Igår testades inget och inte idag heller. Antingen har embryot klamrat sig fast eller så har det gett upp. Så länge blodet håller sig borta vågar vi vara lite hoppfulla.

två av tre vet inte

Limbo. Vet inte. På det första testet fick vi ett svagt svagt streck, ett streck som nu när det är torkat är ett inte alls så svagt utan ganska starkt men intorkat streck. På det andra ingenting. På det tredje ett om möjligt ännu svagare streck än på det första, men helt tomt är det inte. Bara nästan.

Något har det varit, det blir inte streck utan att ett befruktat embryo delar sig och fäster, men det finns ingenting som säger om det sitter kvar eller om embryot har gett upp.

Plågsam väntan, ska det svaga svaga bli starkare, eller ska det försvinna helt. Vänta och se är nog receptet. Tålamod är inte min bästa gren.

kan jag haft fel eller är det för tidigt?

Var det en synvilla igår trots allt? Jag tror inte det.

Men testet idag var inte vidare hjälpsamt, nu syns ingenting, och det borde vara tvärtom. Vi är fortfarande ett par dagar för tidiga, så det kanske ser annorlunda ut om någon dag. Men skuggan som nu är ett intorkat streck på testet, den fanns igår, den syns fortfarande idag, men den finns inte på det nya vi tog idag.

svagt, svagt, men jag tror att det finns!

Min finaste underbara fru Svensson den yngre gillar inte tjuvtestande. Hon har sagt att hon aldrig ska tjuvtesta. Idag ringde hon och berättade att hon shoppat gravtester, idag tjuvtestade vi.

På något sätt visste jag redan. Det visste nog hon med. Det syns egentligen inte, men ett tränat öga, ett öga som sett många många minus såg det direkt. Det var inte ett minus, det är ett svagt svagt plus. Ett svagt svagt plus med kvällsurin. Tjuvtestande ska göras på morgonurin. Jag hoppas att det kommer vara starkare imorgon. Jag hoppas att det inte bara var en synvilla, ett resultat av önsketänkande. Men jag är rätt säker. Jag har fått se ett plus idag.

Fru Svensson dy är inte alls lika säker på att det är ett plus vi har sett. Vi får se om vi är överens om vad det är vi ser när vi testar imorgon bitti.

natur vs kultur

Det tog tid, men nu äntligen är boken slut. En hel del nyttig läsning, men mycket i den är faktiskt rätt deprimerande och nedslående. Skillnader och problem, amningsavundsjuka och svårigheter som känns rätt obegripliga för mig. Konstruerade, tillkrånglade och kanske, eller snarare förhoppningsvis, ganska onödiga.

Den slutar trots allt med lite hopp. I sista kapitlet skriver en kvinna om att bygga familj. En kvinna som själv är adopterad och som träffar en frånskild kvinna med två barn. Hon menar att man aktivt kan välja, att man aktivt kan konstruera, att man kan välja att vara familj på sina egna villkor. Det är vad jag tänker ta med mig från boken.

Kommer på att jag under läsningen har förträngt mitt vanliga mantra om att kultur är viktigare än natur, att det sociala är starkare än det biologiska, att man som människa har stora möjligheter att välja. Jag väljer att tro att det kommer bli bra, att vi två kan bli föräldrar på lika villkor och att vi kan bygga en fantastisk familj utifrån våra förutsättningar. Jag tror att det är sant. Jag längtar tills det blir dags.