Det blev inget den här gången. Blodet kom och hoppet är utbytt mot planerande av nästa försök, nästa försök blir ganska snart. Jag hoppas att det blir då istället.
För mig var det rätt annorlunda att inte vara den som kunde känna efter, att det inte var jag som skulle leta efter symtom, att stå vid sidan av och lyssna är något helt annat än att känna efter själv. Det annorlunda är positivt, jag har mycket mer hopp om att det ska kunna funka nu när vi har bestämt att det inte är jag som ska bli gravid.
Kanske kommer embryot klamra sig fast bättre nästa gång, jag hoppas det. Att det överhuvudtaget blev ett embryo som visade sig som ett plus på testet känns rätt fantastiskt bara det, en bra början som inte höll hela vägen, men ändå ett tecken på att det kan gå bra också.
Ska snart iväg och träffa några kompisar och deras nyfödda bebis. En av mammorna är ickebiologisk. Känner henne inte tillräckligt väl för att ställa några frågor, men kommer nog sitta där som en tvättsvamp och suga åt mig alla olika vibbar. Det finns flera ickebiologiska mammor i min omgivning, men ingen av dem känner jag så bra att jag verkligen skulle kunna fråga om det som är viktigt. Inte alls säker på att jag ens skulle vilja fråga, vilja veta. Likheterna finns så klart, men skillnaderna finns också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åhhh vad trist!!! Men jag tror som er att det kommer att gå, kanske redan nästa gång?
Du har så rätt i det där med skillnader. Jag som tillhör normen på alla sätt borde ha tusentals andra biologiska mammor som är gifta med barnets pappa att spegla mig i, men ändå känner jag att min syn på föräldraskapet är väsensskid från de flesta. Det spelar inte så stor roll vilka biologiska band jag råkar ha, eller hur mitt barn kom till. Det är mycket viktigare hur jag är som person, och hur min partner och mitt barn är.
skittrist att det inte blev ngt denna gång...men det var nära...ästa gång går det hela vägen ;)
Snopet när ni var så nära! Ni har alltså försökt bli gravida med dig tidigare? Om allt går väl så ska jag också bli en icke-biologisk mamma (dock har vi en längre paus för tillfället). Alltid intressant att läsa om andras tankar om detta. Angående det där med att inte kunna känna efter kände jag å ena sidan frustration över att inte ha någon aning, å andra sidan var det skönt att slippa.
Säg att du har en bloggbekant som samlar berättelser om bebistillverkning, förlossningar och barn av ickebiologiska mammor, och fråga om de är intresserade av att vara med. ;-)
Är också en icke-biologisk mamma som står bredvid och undrar som en flundra över allt som händer... Vi har dock haft lite mer tur än er och är nu halvvägs!
Lycka till, snart tar det!
Skicka en kommentar